Avsnitt 10 i Hjärnambassadens ”Tänkarskola för beslutsfattare” är också del 3 av 4 i en miniserie om stress. De två första delarna går igenom kroppens två stressystem och de biologiska effekterna i kroppen av stress. De två avslutande delarna handlar om effekterna av stress på de kognitiva funktionerna.

Inledning

Som vi sett i de två tidigare avsnitten i denna miniserie om stress är de biologiska effekterna av en akut stressreaktion neutrala och ändamålsenliga för en flykt-eller kampreaktion, medan långvarig stress – i synnerhet utan tillräcklig återhämtning – riskerar att bli förödande för i stort sett alla organ och organsystem.

Det finns vid akut stress en del positiva, men kortvariga, effekter på de kognitiva funktionerna. Följande övergående effekter brukar lyftas fram:

• Ökat engagemang
• Bättre koncentration
• Bättre uthållighet
• Högre prestationsnivå

Dessa positiva effekter är alltså kortvariga, medan de negativa effekterna (som ofta finns med parallellt redan från början vid en akut stressrespons) dröjer kvar och kraftigt försämrar flera av de kognitiva funktionerna.

Prefrontala cortex (PFC)

Bild CC: Generated by Database Center for Life Science

Pannlobernas hjärnbark (prefrontala cortex, PFC) kallas ofta för ”The executive of higher functions” och styr en mängd avancerade funktioner. En av de viktigaste av dessa är uppmärksamheten.

Övriga funktioner kan förenklat delas in i:
1) analytiska
2) emotionella
3) sociala

Här är en lista över några av de viktigaste:

• Resonerande och logiskt tänkande
• Problemlösning och insikter
• Intuition
• Beslutsfattande
• Konsekvensanalyser
• Tolkning och reglering av känsloreaktioner (emotioner)
• Reglering av rädsla
• Moral  
• Empati
• Socialt beteende
• Självkontroll
• Finstämning av kommunikation

Som jag tog upp i del 2 om kroppens biologiska stressreaktioner ökar halten av stresshormonet kortisol i blodet vid en akut stressreaktion och kvarstår på förhöjd nivå vid långvarig stress. Samtidigt är cellerna i PFC mycket känsliga för kortisol.

När HPA-axeln aktiveras sker därför en generell hämning av PFC. Stress försämrar samtliga pannlobsfunktioner i listan ovan, och resultatet blir ett beteende till stor del styrt av ”instinkter” (bl.a. via limbiska systemet).

Uppmärksamhet

Uppmärksamhet (eng. attention) som kognitiv funktion brukar definieras som ett urval av relevant information från en kontinuerlig ström av information. En populär bild av uppmärksamheten är som en spotlight; det som ligger utanför ljuskäglan ligger utanför vår uppmärksamhet.

Uppmärksamheten är en av de absolut viktigaste kognitiva funktionerna, eftersom den hjälper oss att selektera fram den mest relevanta informationen i stunden – så att vi kan uppnå ett specifikt beteendemål.

Enligt den dominerande hypotesen om s.k. ”biased competiton account of attentional selection” regleras uppmärksamheten genom två huvudsakliga mekanismer:

1) En konkurrens mellan aktiviteten i de olika nervcellerna som tar emot sinnesintryck.

Detta är en s.k. ”bottom-up process”, där aktiviteten börjar längst ner i sinnesintryckens hierarki och sedan letar sig uppåt. Faktorer som påverkar vilka nervkretsar som för ögonblicket ”vinner” i konkurrensen om uppmärksamhet kan vara ljus-eller färgstyrka, ljudvolym eller rörelse.

Ex: Om du i lugn och ro läser en text på din skärm och någonting plötsligt börjar blinka till höger i bild kommer du automatiskt att förflytta din blick och uppmärksamhet mot det som blinkar.   

2) En modulering av denna konkurrens mellan nervcellerna genom kontrollfunktioner i pannlobernas hjärnbark (PFC).

Detta är en s.k. ”top-down process”, där aktiviteten börjar högst upp i sinnesintryckens hierarki och letar sig neråt.

Ex: Om du i samma exempel som tidigare har fått instruktionen att fortsätta läsa även om någonting börjar blinka till höger på skärmen kommer du med hjälp av viljestyrd pannlobskontroll att kunna hålla kvar blicken på raden du läser.

Kontorslandskap

Uppmärksamheten är starkt beroende av en välfungerande PFC, och vid akut och kronisk stress påverkas via kortisol framför allt top-downkontrollen. Pannlobernas reglering av förmågan att fokusera uppmärksamheten mot ett specifikt mål försämras.

Eller annorlunda uttryckt: stress hämmar allokeringen av de kognitiva resurser som behövs för målinriktad uppmärksamhet, vilket kraftigt ökar graden av distraktion – bort från måluppgiften.

Ett praktiskt exempel på detta är den negativa påverkan på uppmärksamheten och koncentrationen som kontorslandskapen ger upphov till, särskilt om medarbetarna är stressade när de utför sina arbetsuppgifter. Mer om det i nästa avsnitt.

Överkurs

Som lite överkurs kommer här ett sevärt föredrag av professor Steven Maier (Psychology and Center for Neuroscience University of Colorado) på temat ”Stress, Coping, Resilience and the Prefrontal Cortex” (ca 40 min långt).

Tack för uppmärksamheten!