Del 5 i Hjärnambassadens ”Tänkarskola för beslutsfattare” handlar om hindsight bias (”efterklokhets-bias”), och bygger vidare på förra avsnittet om outcome bias.

Definition

Hindsight bias definieras som övertygelsen att en händelse (eller ett skeende) var sannolikare och därför mer förutsebar än vad den faktiskt var – enbart därför att den ägt rum. Denna förvrängning av minnet och av premisserna för en händelse är ett problematiskt kognitivt fenomen – inte minst när misstag, kriser och olyckor ska utvärderas.

Hindsight bias vs. outcome bias

Hindsight bias och outcome bias har flera gemensamma drag:

• Båda är psykologiska fenomen som uppstår i efterhand, när någon typ av ny information har tillkommit (en händelse har ägt rum eller det finns ett resultat att förhålla sig till).
• Båda involverar någon form av felaktig uppfattning om orsak-verkan – ofta falska eller gravt förenklade kausala samband.
• Effekten av båda fenomenen är störst när utfallen uppfattas som negativa.

En av de viktigaste skillnaderna är dock att hindsight bias till stora delar beror på en omedveten förvrängning av minnesbilden före en händelse. När det gäller outcome bias är det istället det förmodade resultatet av ett beslut som får en oproportionerligt stor betydelse för utvärderingen av själva beslutet.

Tre nivåer

Hindsight bias kan delas in i tre nivåer:

1) en förvrängning av den egna minnesbilden före en händelse (”memory distortion”)

2) övertygelsen om att händelsen var oundviklig (”inevitability”)

3) en retroaktiv överskattning av förmågan att ha kunnat förutse händelsen (”foreseeability”)  

Denna nivåindelning är hämtad från en utförlig och ofta citerad översiktsartikel av Neal J. Roese och Kathleen D. Vohs med titeln ”Hindsight bias” (publicerad i Perspectives on Psychological Science 2012.) Även stora delar av nedanstående genomgång bygger på samma artikel.

1. Förvrängning av minnet

”Jag sade att det skulle hända.”

Den strukturellt sett lägsta nivån, förvrängningen av minnet, ligger utanför vår medvetna kontroll och inträffar när vi försöker återkalla en minnesbild. Den moderna minnesforskningen har länge vetat att ett enskilt minnesfragment är ömtåligt och lätt att förändra varje gång det återkallas ur långtidsminnet.

Historiskt har långtidsminnet ofta betraktats som en slags mental kamera, med uppgift att exakt återge detaljerna kring en enskild händelse. Ur det perspektivet blir minnesbildernas höga grad av föränderlighet en uppenbar svaghet i minnesfunktionen.

Men hjärnforskarna har på senare tid insett att just den ”svagheten” istället är en av de grundläggande mekanismerna – minnesuppdatering – som evolutionen mejslat fram för vårt långtidsminne, för att på bästa sätt hjälpa oss att fatta så adekvata beslut som möjligt i nuet och om framtiden.

(För en underhållande och pedagogisk genomgång av dagens vetenskapliga rön om våra minnesfunktioner rekommenderas avsnitt 3 av säsong 2, ”Dina minnen”, av SVT:s programserie ”Din hjärna”, med psykiatern Anders Hansen som programledare.)

Man kan uttrycka det som att förmågan till en konstruktiv uppdatering av en minnesbild i de flesta fall hjälper oss mer i vårt beslutsfattande än en minnesbild huggen i sten. Men som med alla våra hjärnfunktioner blir det fel ibland.

När ett minne uppdateras med ny information spelar nämligen ett annat viktigt fenomen en stor, och ibland problematisk, roll: tendensen att endast de delar av minnesbilden som passar in med den nya informationen aktiveras (confirmation bias, bekräftelse-bias).

När det gäller minnesuppdateringen vid hindsight bias får detta bland annat till följd en oförmåga i efterhand att återkalla en tidigare känsla av osäkerhet (innan en händelse ägde rum). Efter att händelsen ägt rum ersätts istället denna tidigare känsla av osäkerhet med en falsk känsla av tidigare visshet. Detta ger en felaktig uppfattning i efterhand av sannolikheten för att händelsen skulle äga rum.

Vid återkallandet av ett minne är det också vanligt med s.k. ”source confusion”, alltså en sammanblandning i efterhand av varifrån (och då också närifrån) en viss bit information egentligen kommer. Var det verkligen ett minnesfragment från tiden före en viss händelse, eller kommer informationen istället från en tidpunkt efter att händelsen ägt rum?

2. Oundviklighet

”Det var oundvikligt att det skulle hända.”

Nästa, kognitivt högre, nivå vid hindsight bias är den felaktiga övertygelsen i efterhand att det var oundvikligt att en händelse eller ett skeende skulle äga rum. Det handlar alltså om ett fel som rör uppfattningen om den objektiva världen. Här spelar förenklade och falskt kausala samband en mycket viktig roll. (Se tidigare inlägg om den mänskliga kausaldriften och om korrelation vs. kausalitet.)  

Vi människor har en stark drift att kraftigt förenkla de upplevda sambanden mellan orsak och verkan, och vid hindsight bias samverkar denna drift med vårt djupt liggande behov av sammanhängande, meningsfyllda och begripliga narrativ. Finns de inte där naturligt (och det gör de sällan) skapar vi dem enkelt själva – och gärna i efterhand (”story/narrative bias”).

3. Förutsebarhet

”Jag visste att det skulle hända.”

Den kognitivt högsta nivån vid hindsight bias är den förhöjda föreställningen om den egna förmågan att i förväg ha kunnat förutse en viss händelse eller ett skeende.

Medan övertygelsen om oundviklighet på förra nivån bygger på en felaktig uppfattning om den objektiva världen grundar sig idén om förutsebarhet istället på en felaktig uppfattning om den subjektiva kunskapsnivån och förmågan att kunna förutse. Vi smickrar gärna oss själva med att säga ”jag visste att det skulle hända”.

Här stöter vi också på en försåtlig metakognitiv fälla: processing fluency. (Metakognitiv är ett begrepp som ungefär betyder ”vår förmåga att tänka om vårt eget tänkande”). Med processing fluency menas med vilken lätthet (flyt) som vi gör bedömningar och kommer fram till slutsatser.

Om det i efterhand uppfattas som enkelt för oss (hög fluency) att pussla ihop olika delhändelser till ett sammanhängande, meningsfyllt och begripligt händelseförlopp är vi också mer benägna att tro att händelseförloppet dessutom är sant. Enkelhet förväxlas alltså med äkthet, vilket ökar effekten av hindsight bias.

Konsekvenser

Hindsight bias spelar av naturliga skäl en mycket stor roll för enskilda ledare och ledningsgrupper vid återblickar till en tidpunkt före en viss händelse, och för olika typer av retroaktiva utvärderingar och felsökningar.

Två särskilt problematiska konsekvenser, som Roese och Vohs tar upp i sin artikel, är ”närsynthet” (myopia) och överdrivet självförtroende (overconfidence).

• Närsynthet

Begreppet betecknar här en oförmåga att i efterhand hitta orsakerna till ett problem, antingen på grund av en fixering vid fel faktorer eller genom att ge en enda korrekt orsak (av flera) en proportionellt överdriven roll i skeendet. Detta försvårar möjligheterna att lära sig av sina misstag.

Här finns också en fara i att kollegor eller överordnade i efterhand skuldbelägger enskilda personer för ett misstag eller en olycka, när det kanske i själva verket inte alls var särskilt enkelt att förutse exakt vad som skulle hända.

Exempel: När rymdfärjan Challenger exploderade 1986 visade haveriutredningen att orsaken var en defekt tätningsring av gummi (en O-ring) – en av många små defekter man kände till i förväg. Drabbade av hindsight bias efter utredningen framstod det för många som obegripligt att just O-ringen inte hade åtgärdats, samtidigt som de ignorerade alla de andra kända riskfaktorerna.

• Överdrivet självförtroende

Om vi i efterhand överskattar hur stor vår förmåga egentligen var att kunna förutse ett visst skeende är risken stor att vi även i framtiden kommer att överskatta vår förmåga att kunna förutse skeenden och deras konsekvenser. Detta överdrivna självförtroende bäddar för ett beslutsfattande präglat av stort risktagande.

Åtgärder för att minska hindsight bias

En viktig strategi som på gruppnivå kan bidra till mindre effekt av hindsight bias är att noga dokumentera vad som sägs och förutspås vid olika nyckeltillfällen – exempelvis vid särskilda planerings- eller beslutsmöten – för att bland annat motverka effekterna av minnesförvrängningar.

I blogginlägget om outcome bias presenterar jag en checklista för dokumentation av beslut i styrelser och ledningsgrupper. En motsvarande lista kan användas för att dokumentera gruppmedlemmarnas skattningar av sannolikheterna för olika scenarier – innan det finns något verkligt utfall att relatera till. Hur oundvikligt respektive förutsebart uppfattas varje tänkbart scenario vara i förväg? Dokumentationen kan sedan i efterhand hjälpa till att fastslå vad gruppmedlemmarna faktiskt sade och tyckte.

En av de träningsmetoder som forskningen har hittat stöd för när det gäller att minska effekten av hindsight bias på individnivå är ”att överväga motsatsen”. I den här metoden uppmuntras beslutsfattaren att i efterhand tänka ut alternativa scenarier till det inträffade, och att även förklara hur dessa scenarier hade kunnat uppstå.

Här finns två typer av frågor:

a) vilka alternativa omständigheter hade kunnat resultera i samma scenario som det inträffade?

b) vilka alternativa omständigheter hade kunnat resultera i ett annorlunda scenario än det inträffade?

Avslutning

Jag avslutar det här inlägget med två videor.

Den första, med Mary Daphne vid Columbia University, tar upp problemet med hindsight bias i sociala sammanhang. (Hon utgår bland annat från samma artikel av Roese & Vohs som jag presenterade i inledningen.)

Den andra videon, med Todd Daniel, är från en kurs i statistik och fokuserar på hindsight bias i samband med inlärning.

Tack för uppmärksamheten!